Kasta av!

dikt

Tillbaka bland husen och människorna

stapplar genom gränderna med sina smartphones högt uppe

Himlen förlorar sina färger och gråter över den

Luften blir svalare bredvid måsarna

De lämnar vita fläckar på biltaken.

molnen under vilka de flög

när himlen fortfarande var blå

Men idag flyttar den gamla grå in.

Det får folk att gråta på kaféerna.

i restaurangerna under de hopfällda paraplyerna

Turister uppslukade av menyer

Människor fast i humör på semestern

Handväskor på stolar och munnar i koppar

En bil susar förbi och tutar.

Var är de leende? Var är de skrattande?

Stannade de hemma idag?

Arbetare rycker ut med vingliga hjälmar.

från varvet genom staden

dricker öl framför dryckesbutikerna

på parkeringarna, pratande och skrattande högt!

Måsarna börjar plötsligt skrika.

Båtarna gungar i hamnen.

De sista fiskmackorna serveras.

En plastpirat vaktar dörren innan den stängs.

på sin Evertron framför Vattenporten

Det känns som igår.

att jag här fick väggarnas värme

de som talade till mig från medeltiden

som berättade historier för mig

och mina sidor fylldes upp under taket

Det känns som igår.

att jag var vid det runda bordet i studion, folk

tog emot och lät henne vara nära, liksom hela Wismar

som inspirerade mig och betydde mig

Och ändå har en bit av himlen förändrats.

utsikten över hamnen på kvällen genom lyktorna

Det finns ingen mer Rodiwana från verkstaden.

promenaden in till stan eller till hamnen är

trångt och ändå plötsligt tomt

Jag njöt av allting och kände

vad jag kunde känna och skrev

Så vitt jag kan bedöma är det så jag känner inför min stad nu.

som märkligt nytt, en annorlunda sak

som en varelse som tystnar och väntar

som någon jag en gång kände och som nu

passerar mig förbi

En man i hamnen sätter sig bredvid oss.

han vallade en gång får

nu utan en hjord har han förlorat dem

han tittar på sin kundvagn

Han är en vis man som talar till oss.

ett liv fullt av ansikten

Vi beskriver, vi talar fritt

Han nickar; jag ser rynkorna i hans ögon.

"Kanske för att du inte är härifrån."

säger han, som själv reste hit

och jag känner att han är en budbärare

vem har ännu mer att säga

Jag är helt Momo och bara öra

bredvid honom, som berättar mycket för oss...

Vi är inte härifrån.

Herden är inte härifrån.

Varvsarbetarna är inte härifrån.

De som är härifrån är inte alltid här.

De som är härifrån stannade inte kvar.

eller gillar att stanna eller gillar att resa

eller är helt enkelt här -

som staden som besöks av

Personer med smartphones

de som kliver av bilar eller kryssningsfartyg

av resenärer och figurer som filmkaraktärer från förr

av historia och berättelser

av smärta, fasa och lidande

om pirater, Sverige och medeltiden

av politiker, makthavare, goda människor och spioner

och från alla som bor här

Denna stad är både besökt och en varelse

Denna stad är en hamn – öppen för att komma och gå

Hus finns kvar – men människor skapar dem – definierar dem.

som stenarna i en mur behöver murbruk

det gjorde även folket på gatan

hur måsarna behöver himlen

och arbetarna på varvet

som bilarna på vägarna

och parkeringen för turisterna

hur jag njuter av utsikten från mitt fönster medan jag skriver

Staden har inte förändrats.

Min syn efter många år

Är det helt enkelt de förväntningar som fanns?

Herden sitter vid hamnen utan sin flock.

Måsen satt fortfarande kvar på biltaket.

Paret i New Orleans bråkar

En varvsarbetare skrattar

Ytterdörren smäller igen för tredje gången.

Kylan har dragit in

Nya ägare – hyreshöjning istället för grannskap.

Vänner flyttar ut och vi flyttar med dem

De tre sitter nu i hamnen.

Författare, konstnär och herde

prata om det, denna vackra stad

och jag tror

Hon vet det säkert:

Wismar känner det, andas det och lever det.

erbjuder alla nya här ett pulserande liv

och ger den bortgångne många saker med sig:

Romaner, tankar, vänner och goda idéer

ett sinne som är redo att komma fram

att förstå och nu också att gå

Bente Amlandt, 9 juli 2025